Det kan ta sin tid

Jag är i grunden en ganska otålig person och när jag väl har bestämt mig för att göra något så vill jag göra det genast. Men först ska jag komma på att jag verkligen vill göra något och det kan däremot ta sin tid. För drygt två och ett halvt år sedan var jag på en två veckors rehabilitering och då berättade jag bland annat om att jag upplever att det här med tvätten är något som är väldigt jobbigt för mig. Jag har två trappor ner till tvättstugan och det innebär att det blir minst tre vändor till tvättstugan när jag tvättar. För att det inte ska samlas för mycket tvätt tvättar jag som regel en gång i veckan. De dagar jag tvättar gör jag helt slut på alla krafter jag har. När jag är klar kan jag knappt ens stå på benen. Jag borde alltså ha tagit tag i frågan om bostadsanpassning för ganska länge sedan. Men allt som innebär att jag måste be om hjälp skjuter jag upp i det oändliga.

Förra veckan kom jag mig äntligen för att prata med kommunens handläggare av bostadsanpassning för att fråga vad jag behöver göra. Eftersom jag själv jobbar på kommunkontoret och känner handläggaren finns det liksom ingen bra anledning till att jag har dröjt så läge med det. Jag fick veta att jag skulle kontakta arbetsterapeuten på vårdcentralen och att så fort han får ett underlag från henne kan han göra beställning på jobbet som ska utföras. Som det är nu går det inte att ansluta en tvättmaskin i mitt badrum. I torsdags pratade jag med arbetsterapeuten och nu i dag har hon gjort hembesök hos mig. Jag är minst sagt imponerad över hur snabbt allt har gått så här långt. Tanken på att jag kanske snart slipper gå till tvättstugan för att tvätta gör mig nästan barnsligt glad. Nu när det här väl är påbörjat skulle jag förstås vilja ha allt klart nästa vecka.

Tänk så underbart när allt är klart!