När mina gäster åkte blev det väldigt tomt och tyst. Men det var inte alls lika jobbigt den här gången som när de åkte härifrån på annandagen. Trots att jag inte har gjort så mycket under helgen var jag ganska trött och slut igår kväll. Även det som är roligt tar på krafterna. När det blir lite extra ståhej märker jag av min begränsade ork extra mycket. Förutom att jag hand om en ganska stor disk vilade jag hela kvällen igår.
Idag var jag ovanligt trött när jag var på jobbet och det skyller jag till viss del på att jag har liten men ack så envis förkylning. Jag har känt mig halvförkyld i ett par månader nu. Jag hade tvättstugan bokad klockan två och det var ren viljestyrka som gjorde att jag inte struntade i att tvätta. Ju större tvättberget blir desto jobbigare blir det att ta itu med det. Nu är det i alla fall gjort för den här gången.
Ja, det roliga tar också energi. Det trodde jag inte då när jag jobbade med liv och lust och allt var så roligt och positivt. inte kunde det göra mig sjuk, det var ju så roligt och givande. Men är det inte balans mellan in och ut energi så tar den slut hur roligt man en har. Så vila ...:)
SvaraRaderaTvätten har blivit ett berg hos mig och på torsdag ska jag ta tag i det, hm men den dagen den sorgen. Nu ska jag ha en mysig kväll. kram på dig.
Jag körde på som en galning innan jag blev sjuk. Första gången jag blev inlagd på sjukhus och de inte hittade något fel på mig frågade jag om mina symptom kunde bero på stress. Det trodde inte läkarna på. Nu är jag helt säker på att det var stress som var den utlösande faktorn. Hade jag vetat då det jag vet nu skulle jag ha tagit hand om mig bättre då. Det är lätt att vara efterklok...
RaderaHa en skön kväll!
Kram
Min blogg hjälper andra till att tycka om sig själva mer =)
SvaraRaderaDå ska jag ta och titta in på din blogg :-)
RaderaDet är svårt att gå från att vara den energiska med fullt upp...och sen helt plötsligt så måste man ta det lugnare. Det är ju så mycket roligt man vill göra...en lite lagomväg vore det bästa för oss:).
SvaraRaderaVar rädd om dig vännen!
Kramar
Trots att jag har levt med den här sjukdomen i tjugo år så har jag fortfarande svårt att acceptera att jag inte orkar det jag vill. Det känns som om jag slösar bort en massa tid på att vila och göra ingenting. Vilken tur att internet finns. Jag skulle nog ha blivit galen annars tror jag... Jag är så rädd om mig jag bara kan. Tack för omtanken kära vän :-)
RaderaKram
Jo, det är trevligt med "småfrämmen", men det tar på krafterna. Blir bättre då dom blir lite större och är för tunga för att hålla i :-)
SvaraRaderaKram!
När lilla V blir större kan hon få vara farmors hjälpreda när hon är här :-)
RaderaKram
Tro mej, -det funkar inte så. Hi hi hi
RaderaKram
Haha, det förstår jag nog :-))
Radera