Fuskar ibland

Varannan dag ger jag mig själv en spruta med min bromsmedicin. Det har jag gjort sedan hösten 1995. Att ta den där sprutan är något jag aldrig blir riktigt van vid och det känns lika motigt varje gång. Jag gruvar mig förstås inte på samma sätt som jag gjorde i början men det är ändå jobbigt att ta den. Första tiden var jag troligt noga och missade aldrig en enda dag när jag skulle ta sprutan. De senaste åren har jag blivit mer slarvig av mig. Ibland händer det att jag kommer på att jag har glömt att ta min medicin när jag har gått och lagt mig och då stiger jag inte upp och gör det utan låter det vara till nästa kväll. Andra gånger händer det att jag ska bort en kväll när jag ska ta sprutan och då skjuter jag också upp det till nästa dag. Jag fuskar alltså ibland. Ärligt talat fuskar jag kanske lite för ofta.

Det har hänt att jag har funderat på att sluta använda medicinen men jag vågar inte göra det på grund av att jag är rädd att det kan leda till att jag blir sämre i min MS. Som jag önskar att det fanns en tablett jag kunde ta istället. Det händer ofta att jag får ont där jag stuckit mig själv. Idag har jag till exempel ont på magen där jag stack mig igår. Det är det som är anledningen till att jag skriver om det här just idag. Vissa gånger blir det dessutom stora röda märken som sitter kvar jättelänge. Visserligen är det för det mesta bara jag själv som ser dem. Men när det är sommar är det en annan sak. Har jag bikini eller shorts på mig så syns märkena jag har på min mage och mina lår. Det kan hända att det är något som andra inte tänker på men jag tänker på det och det gör att jag inte känner mig bekväm.

Nu till något som är betydligt trevligare än mina sprutor. Solen skiner och jag har min balkongdörr öppen. Ute hör jag vatten som droppar, fåglar som kvittrar. Nyss hörde jag ljudet av en motorcykel som körde förbi. Våren är nog på väg trots allt även om det går väldigt sakta det här året...