Mina krämpor

Idag har jag pratat med en sjukgymnast om både min onda fotled och mitt onda knä. Nästa fredag har jag fått en tid på sjukgymnastiken. Fotleden är något bättre nu men mitt knä gör ont när jag belastar det. Jag känner inte av det när jag går på slätt underlag men när jag går i trappor gör det ont. Värst är det när jag går nerför en trappa men det gör även lite ont när jag går upp. Jag har lite krämpor just nu. Fast om jag ska vara ärlig har jag nog lite krämpor mest hela tiden. Det varierar bara vad som för tillfället är värst.

Under flera år har jag haft en förhårdnad på en lilltå som jag inte fått bukt men hur mycket jag än har försökt. Förhårdnaden har blivit en liktorn och den gör ont vilka skor jag än har på mig. Med tiden har förstått att jag behöver ha professionell för att komma tillrätta med min tå. Här där jag bor finns ingen privat fotvårdare men pedikyr kan man få och det är ju inte riktigt vad jag behöver. När jag ändå var på gång ringde jag vårdcentralen för att höra mig för om möjligheten att få komma till landstingets fotvårdare.

Sköterskan jag pratade med sa att man ska ha remiss från läkare för att få fotvård. Så långt hade jag förstås inte tänkt och jag var ju till doktorn med min fotled så sent som i måndags vilket jag berättade. Sköterskan sa då att hon skulle höra med fotvården ändå. Vid tolvtiden ringde fotvårdaren och undrade om jag kunde komma klockan halv fyra idag. Jag blev förstås jätteglad. Det finns helt klart fördelar att bo på en liten ort där folk känner till varandra. Vissa saker kan ordnas otroligt snabbt och enkelt.

Min tå är mycket bättre efter behandlingen jag fick idag!