Ibland händer det att jag tänker på mig själv som en fånge. Fångvaktaren heter MS. Det kanske låter märkligt men det är precis så det är. Var enda dag finns det saker som jag vill göra och inte kan göra på grund av att jag sitter i ”fängelse”. Ja, jag vet allt det där om att det är så att man ska se möjligheterna istället för att se hindren. Men faktum är att det är helt omöjligt att inte se hindren. Visst har jag vant mig efter alla dessa år men det går inte en enda dag utan att jag känner mig hindrad av min sjukdom.
Jag vill inte ha ”gnällblogg” och jag vill absolut inte att andra ska tycka synd om mig. Ändå känner jag att jag måste skriva om att det faktiskt är jobbigt att leva med en kronisk sjukdom. Livet är allt annat än en dans på rosor. Även om jag ibland går lite dåligt så ser jag inte direkt sjuk ut. För det mesta är jag glad och positiv så jag förstår att andra har svårt att tro att jag kan vara sjuk. Tänk så ”bra” jag har det som bara jobbar halvtid. Jag är ju nästan jämt ledig och kan göra vad jag vill. Tyvärr kan jag inte alls göra vad jag vill.
Jag är som en fånge…
Tråkigt att du känner så, och det är din upplevelse om din situation och liv som du ska skriva om här. Jag känner med dig, min vän. Förstår att det är jobbigt att varje dag känna sig begränsad trots att viljan finns. Det som hindrar mig många gånger är att viljan och orken inte finns. Fast långt där inne önskar jag att orken fanns för visst har jag tankar om vad jag skulle vija göra och det är mycket... kram på dig.
SvaraRaderaTack snälla fina du för dina ord! Jag är inte alls deppig på något vis men jag är så trött på att ständigt bli tvungen att lämna saker halvgjorda. Just nu är köket i en enda röra efter middagen men mina krafter är slut för dagen så det måsta jag låta vara tills i morgon... Antar att du är i en situation som i mångt och mycket är likadan som min trots att orsaken är en helt annan...
RaderaKram på dig med :-)
Du känner ju som du gör, och då ska du få berätta det utan pekpinnar om hur "man ska tänka". Ibland är vi begränsade av våra sjukdomar, vår ork, våra ekonomiska begränsningar eller annat. Det är ju fakta. Vi kan lacka ur på det, bli ledsna och tom arga. Det är också fakta. Så måste vi få känna! :-). Men skillnaden är väl att vi inte bör fastna i den känslan och älta den och detta eviga varför tex. Då tar ju det en assa värdefull energi ifrån oss också.
SvaraRaderaJag tycker du verkar vara en klok person, och att vara ärlig både med sig själv och andra är bra.
Kram
Tack för dina ord mindfulnessmamman! Man kan låtsas att allt är bra hela tiden men då gör man varken sig själv eller någon annan en tjänst. Det är bättre att våga visa att man är mänsklig. Jag ältar absolut inte för det leder absolut inte till något konstruktivt. Även du verkar vara en klok person!
RaderaKram
Det är ok att "gnälla" ibland, inte för att jag uppfattade det här som speciellt gnälligt - det är ju bara sanningen. Även om man mår bättre av att se det positiva så kan man ju inte bara låtsas som att det jobbiga inte alls finns, det tror jag inte heller fungerar. Balans är bäst, och jag tycker du gör det jättebra. Tusen kramar på dig!
SvaraRaderaDu har rätt i att man måste se även det som är jobbigt. Det försvinner inte bara för att man låtsas att det inte finns eftersom det faktiskt finns där... Du är så klok trots din ungdom!
RaderaTusen kramar tillbaka :-)
Jag förstår hur du menar men du får verkligen säga att inte alla dagar är så himla toppen. Jag har en vän som har MS och känner flera med värk. Det kan verkligen kännas som att vara fånge...
SvaraRaderaAnn-Louise
Som tur är finns det en massa ljusglimtar i livet trots att man känner sig som en fånge i sin kropp...
RaderaJag känner så väl igen mig i dina ord. Jag känner mig ofta som en fånge som sitter i en cell.
SvaraRaderaDet är lite märkligt att man kan känna sig som en fånge på grund av de kroppsliga begränsningar man har...
Radera