Mitt sällskap

I morse vaknade jag ovanligt tidigt och jag kände mig inte alls utvilad när jag vaknade. Jag låg kvar i sängen och drog mig säkert en timme innan jag bestämde mig för att det var dags stiga upp. Till frukosten tände jag två ljus i min adventsljusstake och mitt enda sällskap förutom dem bestod av radion. På morgonen är jag inte särskilt sällskaplig av mig så jag har inte något emot att vara ensam den tiden på dagen.

Eftersom jag steg upp tidigt kommer det här att bli en ovanligt lång dag för att vara söndag. Jag har aldrig några problem att fördriva tiden så det är bara positivt. För det mesta tycker jag att alla dagar är för korta. Jag vill nämligen göra mycket mer än jag hinner med under en dag. Det är så att jag inte hinner med särskilt mycket eftersom jag måste ta ständiga pauser när jag ska göra något. Tiden är inte problemet utan det är orken som sätter käpparna i hjulet. Men jag har vant mig vid att det är så och hetsar inte upp mig över den saken.

Man ska inte hetsa upp sig över småsaker…