Den bästa dagen

Så här långt har den här dagen varit den bästa dagen på länge. Jag har nämligen varit piggare än jag har varit på länge. Inte så att jag är superpigg men jag har känt mig normal. Igår var det som om jag inte vaknade ordentligt. Drygt två timmar efter jag stigit upp var det precis som om jag nyss vaknat. Det är lite läbbigt när man inte vaknar till utan går omkring som i ett töcken i flera timmar. Jag hade sovit i nästan åtta timmar så det handlade absolut inte alls om sömnbrist.

Sent i går kväll släppte den förlamande tröttheten sitt grepp om mig. På kvällen igår kom solen fram och sken in genom mitt fönster och det kan ha haft något med saken att göra. Det tog evigheter för mig att somna. Solen har en förmåga att ge energi trots att jag är inomhus. Regning och grått väder dränerar mig på energi. Jag har blivit nästan ofattbart känslig för brist på ljus och sol under senare år. Min MS har säkert med saken att göra eftersom den begränsar energin.

I morse kände jag mig inte som en zombie och under förmiddagen hade jag ork att göra de ärenden jag hade tänkt mig. Det var inga tunga eller tidskrävande saker men jag var in på inte mindre än fem olika ställen och jag kände mig jättenöjd och glad. Tänk att man kan bli glad av så lite. De flesta människor tänker inte ens tanken att det lilla jag gjorde skulle kunna vara jobbigt. Livet kan te sig väldigt olika för människor beroende på vilka förutsättningar man har...