En osynlig vän

Den 11/6 2011 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Det är den dagen då mitt älskade lilla barnbarn föddes. Min son ringde mig kvällen innan och berättade att de befann sig på förlossningen och att de skulle bli kvar där under natten. Det var fredag kväll och jag sa att han måste ringa mig även om barnet skulle komma mitt på natten. Så blev inte fallet och lördagen blev en enda lång väntan för mig. Jag förstod redan tidigt den dagen att jag inte skulle kunna sysselsätta mig med något vettigt under tiden jag väntade.

Till saken hör att det nästan var 30 grader varmt just den dagen så jag skulle nog inte ha gjort något under vilka som helst omständigheter. Min väninna som blivit mormor nästan exakt ett år tidigare visste hur det var att vänta och det blev så att vi tillbringade hela denna dag tillsammans och väntade. Eftersom det var så varmt satt vi på min balkong hela kvällen och pratade om ditt och datt. Till slut kom det efterlängtade telefonsamtalet och jag hörde den lilla nyföddas gnyende i bakgrunden. Det var lycka av stor mått!

Idag fyller den lilla ett år och det är nästan svårt att fatta hur fort tiden har gått. Jag har inte möjlighet att vara där på hennes födelsedag men jag har förstås skickat en present till henne. Att veta vad man ska ge är inte enkelt och jag kände att jag ville ge henne en lite speciell gåva. Hon har fått en docka av mig och hon har därmed blivit en Invisible friend till ett fattigt barn i Kambodja som har fått den andra dockan. Dockorna har ett unikt nummer så mottagaren av den andra dockan kan ta reda på vem den osynliga vännen är…

Så här ser dockan ut

Meddelandet till mottagaren av dockan
fast då på mottagarens språk