På jobbet har jag under en lång tid fört en ojämn kamp. I oktober hade jag fyra veckors semester och sedan dess har jag aldrig riktigt kommit i kapp. Det viktigaste har jag med nöd och näppe klarat hela tiden men inte mer. Under januari månad har jag alltid extremt stor arbetsbelastning och det här året har förstås inte varit något undantag.
Förra året var jag sjukskriven halva januari men innan jag blev sjukskriven jobbade jag 75 procent så jag låg bra till med arbetet innan sjukskrivningen. Det här året har jag inte varit sjukskriven men nu jobbar jag bara halvtid och mina arbetsuppgifter är fortfarande i stort sett desamma. Med tanke på det är det inte undra på att jag för en ojämn kamp.
Jag har blivit av med en arbetsuppgift men den motsvarar inte en fjärdedels tjänst. Hade det inte varit för att jag har stor rutin på mitt jobb skulle det inte alls ha funkat. Jag kan väl inte påstå att det funkar nu heller men på ett eller annat sätt har jag lyckats göra det viktigaste klart i tid hittills. Nu håller jag på att vara ganska less på läget.
Det är jobbigt att inte räcka till…
Jobbig att hela tiden känna att man ligger efter, väldigt stressande!
SvaraRaderaNyfiken som jag är så måste jag fråga vad du jobbar med;)
Då och då får jag stanna upp och ta ett djupt andetag och säga till mig själv att det inte tjänar något till att stresa upp sig... Jag jobbar på kommunens ekonomi- och lönekontor. Det är alltid extra mycket att göra vid årsskiftet...
SvaraRaderaHar du läst min blogg...:) hihi?Känner igen mig...
SvaraRaderaKram
Jag har inte läst några äldre inlägg i din blogg. Kanske ska ta mig tid att göra det :-) Kram
SvaraRaderaJo....känslan att aldrig räcka till,-det är en mara.
SvaraRaderaDom dagar då jag orkar jobba, så far jag fram som "ett flygande skithus" (brukar min syster säga),för att hinna så mycket som möjligt. Så är jag också helt färdig i dagar efter. :-(
Att ta i för mycket de dagar man orkar är lätt gjort...
SvaraRadera