Igår var jag ledig och jag gjorde i princip ingenting med min lediga dag. Även om jag inte hade ork för den där långpromenaden jag hade lust med så hade jag faktiskt orkat med en del annat. Men som vanligt blev det ingenting av med något. Jag slösade helt enkelt bara bort dagen på att göra mest ingenting.
När jag varit på jobbet en stund idag kände jag att jag var full av energi. Jag sände en tanke till allt jag skulle ha gjort hemma om jag hade varit ledig. Men i nästa stund tänkte jag att jag förmodligen inte skulle ha gjort allt det där om jag hade varit ledig. Jag saknar helt enkelt motivation att göra saker hemma.
När det var dags att gå hem från jobbet för dagen kände jag mig fortfarande i fin form. Då kom tanken på att jag säkert skulle kunna jobba mer än jag gör. Så fort jag har en någorlunda bra dag tänker jag på det. Jag har nog innerst inne lite dåligt samvete för att jag inte gör rätt för mig som jag borde.
När jag väl kom hem rann orken som vanligt av mig och jag kände att jag trots allt hade jobbat den tid jag orkar jobba. Det är bra att jag jobbar halvtid. Min energi räcker inte till mer än det om jag ska ha ett drägligt liv i övrigt. Tänk att jag har så svårt att acceptera det fullt ut. Jag vill mer än jag klarar…
Släpp det!
SvaraRaderaIngen vinner på att ngn gör mer än han el hon orkar.
Ingen fara jag har inga planer på att försöka jobba mer än jag gör. Jag vet att det inte funkar i längden...
SvaraRaderaDu ska absolut inte ha dåligt samvete! Lätt för mig att säga
SvaraRaderamen det viktigaste är ju DU!
Och att du mår bra, visst är det viktigt med jobb och den sociala biten man får av det men huvudsaken är ju att du har lite ork och energi kvar till annat oxå.
Kramar:)
Jag vet att jag måste tänka på mig själv och att jag inte orkar jobba mer än jag gör nu. Det skainte vara så att jag är helt knäckt när jag kommer hem. Så hade jag det under en lång tid innan jag fattade att jag skulle ta död på mig om jag fortsatte i samma stil...
SvaraRaderaKram
Jag är ledsen för din skull som vill så mycket mer än du orkar...och om du visste så känner jag igen mig i precis allt. Jag vill också så mycket men orkar så lite. Jag har alltid arbetat mycket och inget mer...orken har inte funnits där.
SvaraRaderaDet viktigaste är att finna din väg, din väg som är bäst för dig för DU är det viktigaste.
Hjärtekram från messan till dig
Tack dina fina ord snälla Messan! :-) Att man vill mer än man orkar är nog typiskt när man lever med en sjukdom som begränsar en. Vi får bara göra så gott vi kan med det vi har. Man ska försöka se möjligheterna istället för hindren...
SvaraRaderaKramar till dig
Jag funderar på att gå ner i tid,-men jag vet inte hur det ska gå. Får nog fortsätta "tjuras" och plåga kroppen. Kram!
SvaraRaderaDet viktigaste är att du gör det som känns bäst för dig. Plåga dig inte för mycket!
SvaraRaderaKram