Det som inte syns

De flesta som inte känner mig och kan förmodligen inte se på mig att jag har en sjukdom. Jag kan tänka mig att även de som känner mig ganska väl ibland har svårt att se något. Men oftast har jag en lätt haltande gång. Många gånger är det säkert så att jag känner det tydligare än andra kan se det. Vissa gånger går jag jättebra och ingen kan nog ana hur glad jag känner mig vid de tillfällena. Min balans är inte den bästa och det händer att jag är rädd att andra ska tro att jag inte är nykter. Om det är så att någon tror det vet jag inte men tanken på det finns ständigt hos mig. Det är en rätt jobbig tanke att städigt bära med sig.

Det finns förstås både fördelar och nackdelar med att ha en sjukdom som inte är så väldigt synlig. På det stora hela är det så klart positivt att det inte syns så väl. Jag skulle tro att ingen vill se sjuk ut. Egentligen är det mina tankar om vad andra tror och tänker som är det jobbigaste. Under de senaste åren har många som inte är friska varit väldigt utsatta. Alla har väl hört talas om ”alla” som är friska och som utnyttjar systemet och ”låtsas” vara sjuka bara för att ”slippa” jobba. Det har verkligen fått mig att må illa. Jag har så klart undrat hur många som tror att jag är en av ”alla” dessa fuskare. Jag som ser så frisk ut.

Men jag VILL se frisk ut!