7 november 2011

En ovanlig sovmorgon

Jag har aldrig stuckit under stol med att jag är morgontrött av mig. Ibland kan det väl till och med hända att jag ”tjatar” lite väl mycket om den saken. Eftersom jag inte är någon morgonmänniska älskar jag att ha sovmorgon. Att slippa väckas av en väckarklocka är toppen och jag tycker det är helt underbart att få ligga och dra mig. Helst vill jag ligga och dra mig länge.

Från och med första september jobbar jag halvtid och jag skulle kunna förlägga arbetstiden så att jag får sovmorgon varje dag. Men när jag väger argument för och emot är det trots allt bättre för mig att börja jobba på morgonen. Skulle jag börja senare skulle jag bara sova längre. Det skulle resultera i att jag skulle vara vaken längre på kvällen. Totalt sett gör det ingen skillnad.

Idag ska jag börja jobba först klockan tio eftersom det är två möten på eftermiddagen som jag behöver delta i. Igår kväll kändes det toppen att veta att jag skulle ha sovmorgon idag. Men gissa vad som hände i morse? Jag vaknade ungefär kvart över sex och kände mig ovanligt pigg med tanke på den tidiga timman. Vid halv sju steg jag upp. Så blev min sovmorgon…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar