På eftermiddagen idag har jag varit och dragit ut den krånglande tanden som jag har skrivit lite om tidigare. Jag är inte det minsta lilla rädd för att gå till tandläkaren i vanliga fall men den här gången har jag verkligen gruvat mig för det som skulle göras. När jag var tolvårsåldern fick jag dra fyra nya friska tänder för att det blev för att de inte fick plats i munnen så jag har dragit tänder tidigare. Men det är ju rätt många år sedan så jag har glömt hur det var. Jag har alltså varit minst sagt orolig för det här under de tre veckor jag har väntat på denna dag.
När jag hade satt mig tillrätta i tandläkarstolen fick jag två bedövningssprutor. Det visade sig att det inte räckte så jag fick en tredje spruta. Bara att ligga där i stolen och vänta på att bedövningen ska ta gör en inte precis lugnare. Så var det då dags att ta ut tanden. Jag försökte febrilt komma på hur jag skulle tänka för att fokusera på något annat. Det stod fullständigt stilla en lång stund. Men sen kom jag på hur jag skulle tänka. Jag intalade mig själv att jag bara skulle göra en vanlig lagning och jag visste ju att jag hade fått ordentlig bedövning. Det funkade!
Nu är tanden borta!
Jag har riktig tandläkarskräck, fy attan.....skönt att det inte var jag.
SvaraRaderaMen nu är du ju av med eländet i alla fall :-)
Det var inte så farligt som jag trodde och det gick riktigt bra när jag intalade mig att det bara var en fyllning som skulle göras :-)Nu börjar bedövningen så smått att släppa och jag tror jag ska ta en värktablett...
SvaraRadera