Mental träning

Redan några år innan min sjukdom debuterade hade jag kommit i kontakt med något som heter mental träning. På min arbetsplats erbjöds vi en utbildning på betald arbetstid som jag tror kallades ”Högre administrativ utbildning”. Det är ganska länge sedan så jag minns inte helt säkert. Vi som deltog delades in i två grupper och hade vår utbildning en eftermiddag och en förmiddag i veckan. Det var en mycket givande utbildning som innehöll allt mellan himmel och jord. Ett av delmomenten handlade om mental träning. För den som inte känner till mental träning ska jag försökagöra en kort beskrivning av hur det kan gå till.

Först börjar man med avspänning. Det är nog något som jag skulle tro att alla känner till. Sedan gör man sig en bild av något som man kallar ”sitt inre mentala rum”. Detta ”mentala rum” kan vara precis vad som helt. Det viktiga är att det rum eller den plats man skapar inom sig är en plats där man känner sig lugn, avslappnad och tillfreds. Under tiden man befinner sig i sitt ”mentala rum” tänker man på det man vill komma tillrätta med. Sedan tänker man på en situation när man lyckats mycket bra och känner sig nöjd med sig själv. Det sista steget är att man ser sig själv klara av det man tycker sig ha problem med. Dessa övningar ska man göra varje dag.

En av dem som först myntade uttrycket är Lars-Erik Unestål. Under vår mentala träning fick vi lyssna på ett kassettband som spelats in av honom. Numera finns det CD-skivor att köpa med olika typer av träningsprogram. När jag kommit över första chocken över min diagnos bestämde jag mig för att börja med mental träning för att bli ”frisk”. Jag var nämligen helt övertygad om att om jag kunde bli sjuk så kunde jag även bli frisk. Hoppet om ett tillfriskande har jag fortfarande kvar. Jag köpte ett kassettband och lyssnade på det varje kväll. Jag såg för min inre syn hur mitt ”trasiga” myelin lagades och jag blev sakta bättre. Min träning hjälpte.

Det är i alla fall vad jag tror och tron kan försätta berg…